Svåra hästar

“Hej Cornelia! Kom att tänka på en sak, det gäller detta med lite knepiga hästar som du är duktig på. Det är inte en fundering om Fleur, men jag tar henne som exempel ändå… Om du som ryttare hittar ”rätt knappar” på en svår häst, hur tänker du att en eventuell ny ryttare ska kunna gå vidare och klara av den? En så svår häst som Fleur tex, med knepig historia, skulle du våga sälja den vidare? Eller vad sjutton gör man med en sån häst?
Om du känner för att skriva något inlägg om detta så hade det varit kul.
Tack för en trevlig blogg som inspirerar!”

Hej, tack för spännande kommentar!

Detta är knepigt, det är det verkligen. Allt beror ju lite på situationen, oftast jobbar jag ju åt ägaren, och då är mitt jobb att göra det så lätt som möjligt för ägaren att “ta över” igen sen, samtidigt när man redan har en ägare på hästen så är den oftast väldigt villig och öppen för att ta till sig hur jag (förhoppningsvis) fått det att fungera och kan jobba efter det. Men som jag ser det, först, så vill jag hitta en lösning som jag reder ut, ett sätt att få hästen fungera, sen befäster man det så gott det går och försöker successivt göra det mer och mer “normalt” så det skapar en lättare situation för eventuell ny ryttare.

Men det beror verkligen på hästen. Corvara, typ, har det ju krävts otroligt speciell ridning på, ett speciellt upplägg och en jäkla fingertoppskänsla för att väga av allt. Men jag tvivlar inte alls på att det kommer gå o rida henne som vilken häst som helst med lite humör i framtiden, det tar lite tid bara. Sen finns det ju andra hästar som aldrig komemr gå att rida “som vanligt” utan som bara kan fungera på ett visst sätt. Och då är det såklart svårare att hitta rätt ny ryttare, men det finns många duktiga människor som ställer sig ödmjuka och öppna inför hur föregående ryttare ridit hästen och som kan acceptera att det är på ett liknande sätt den behöver ridas.

Men det är nog därför jag samlar på mig lite speciella hästar och därför jag behåller dom själv, processen där jag ska hitta knappar och få det att fungera är väldigt lång och i och med att den är så speciell och personlig så fäster man sig lätt vid hästarna i den fasen, eftersom att det inte bara är att tuta på utan man får verkligen engagera sig, tänka efter, bearbeta och jobba nära inpå hästen. När det väl funkar så har man gått igenom så mycket knasigt att det är svårt att skiljas. Men jag får öva på det, tyvärr måste man sälja lite hästar för att det ska gå runt, även om jag gärna sparat på mig alla själv!

13225097_937022979749443_2093802728_o

Kommentarer

  1. Maria

    Intressant att läsa om dina tankar, kul att du nappade på “betet” !
    Förstår att du kommer de svårare hästarna lite närmare, det är nog ofrånkomligt!
    Lycka till vidare med dina fina hästar!

  2. Mikaela

    Heej!
    Tänkte fråga hur du har tränat upp din sits?
    Är den “naturlig” eller har du fått kämpa för att få en så bra sits? Hur har du isåfall gjort? 🙂
    En gnutta avis på din blickstilla skänkel tex. som jag jobbar massvis på just nu för att få!
    Kram

  3. Annina

    Hur ser ditt träningsupplägg ut för dina hästar? Förstår att de är olika för varje häst men du kanske har någon röd tråd igenom alla.
    Kram!

  4. Lina

    Hej! Du är ganska öppen när det kommer till att berätta om behandlingar på dina hästar, vilket jag tycker är bra. Det skulle vara intressant att höra dina tankar och åsikter kring att man behandlar sina hästar med jämna mellanrum, folk brukar inte prata om dessa saker men hopphästar slits och det är knappast bara du och jag som behandlar hästarna då och då. Har fått intrycket av att vissa ryttare aldrig behandlar sina hästar, men har svårt att tro att alla dessa hästar är fräscha jämt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *