Betsling.

Det är ofta folk som undrar hur jag tänker kring bett. Tänkte bolla runt lite angående det.

Jag drar mig inte en sekund för o betsla upp, jag tycker det är mycket bättre o rida på ett skarpt bett än o rida med en hård hand. Bett är redskap, och möjligheterna är många. Jag kan sätta på ett lite skarpare bett även på en välriden häst som fungerar fint på tränsbett, för att träna lyhördheten för mindre hjälper, för att lättare få bort hästen från att hänga på bettet och öva styrka genom att hästen bär sigsjälv.

Som jag talar om rätt ofta så handlar ridning om kommunikation, därför förstår jag inte varför du ska tvunget behöva skrika din häst till framgång på ett snällt bett när du istället kan betsla upp och prata med din inomhusröst.

Jag använder olika bett till olika saker på olika hästar. Generellt går hästarna inte på samma bett i ridhuset som dom gör i skogen. Skogen utnyttjar jag mycket för framåtbjudning, större steg och mer stöd på bettet och lite mindre krav, därför ofta snällare bett i skogen då det är mer basic ridning där. Sen rider jag väldigt sällan hemma på bettet jag tävlar på. Detta gäller mest de mer rutinerade tävlingshästarna, då jag har så bra koll på vad dom fungerar på under tävling. En mer orutinerad häst kanske behöver vänja sig vid tävlingsbettet lite längre och inte överraskas väl på tävling.

Alla mina hästar rids regelbundet på snälla tränsbett, två eller tredelade. Det är inga konstigheter, de flesta går riktigt bra på det. Men hittar jag ett bett som förbättrar kommunikationen och gör att jag kan använda mindre hjälper och enklare arbeta med min häst, så ser jag inte varför det skulle vara konstigt att betsla upp (om så är fallet). Till exempel på tävling, ofta blir hästar mer spända och kanske lite tittiga, också ett bra exempel på varför man ska betsla upp vid vissa tillfällen, för o få den lilla extra kontrollen när hästen är upptagen med o titta på massa läskiga saker. 

Ofta hör man att skarpa bett är för den rutinerade ryttaren, och till en viss del, absolut. Riktigt oerfarna ryttare kan inte behärska effekten som ett skarpt bett kan ge. MEN. Jag har haft några elever som haft starka hästar, olydiga hästar som dom inte riktigt klarat ut, dom har jobbat på så himla mycket och kämpat så bra på sina snälla bett, men jag har rekommenderat att betsla upp litegrann, för att dessa ryttare som känner sina hästar ska få lite hjälp på traven.
De har kunnat börja använda mindre hjälper, fått mer kontroll och lärt sig hur det ska kännas när hästen lyssnar på vad du ber om, och därefter kunnat betsla ner igen, då dom för första gången fått känna hur bra det KAN kännas.

Men, om jag får hem en ny häst till exempel, så sätter jag alltid på ett simpelt tredelat, får o få en känsla av vart hästen befinner sig, hur den är i grunden. Och därefter anpassa bett efter problem och hur jag vill utveckla den. 

Rimligt?

10656149_10152240475635426_418354935_n

Här är Buggan (världens finaste Bugatti A <3, vad vi saknar honom!) på ett kandar, för o få stödet av ett vanligt tredelat, men lite extra kontroll och hjälp upp med huvudet av kandarstången. Kom tvåa i sin livs andra 140cm på detta bett.

Tisdag!

Tjoho! Igår var vi o besiktigade Donessa S. Jag har lånat henne i ca två veckor nu inför eventuellt köp (rätt spontan grej egentligen men det blev kalas!) och har skrivit kontrakt, och igår gick hon igenom besiktning och grön på röntgen. Kul!

Jag såg denna lilla häst som 5åring när hennes ägare skickade filmen till mig för o fråga vad jag tyckte. Jag har för mig att jag redan då sa att den var jättefin och att jag kan ta den om hon inte ska ha den, haha. Hon köpte den och sedan dess har hon mer eller mindre inte gjort någonting, ingenting som tagit utbildningen några större steg framåt iaf. För mig apssar det perfekt. Jag letade efter en grön, formbar häst att utbilda för senare försäljning.  Jag ska dessutom sälja halva hästen till Linus så vi äger henne tillsammans! #relationpåprov

Idag har jag 10 hästar att rida. Är ensam med mamma att ta hand om hela stallet samt rida alla. Så jag får se vad jag hinner, har dessutom en priatlektion mot kvällen. Men vi får jobba på!

Zwiggy har vilat i 9 dagar och igår trimmade jag henne första gången efter det, fin som alltid, som smör. Hon behöver dessa vilor lite då och då, hon mår bra av det. Har ändå tränat henne i 6-7 år nu och man lär sig vart dom presterar bäst och MÅR bäst. 

Nästa tävling för mig är i Fjärås om 2v, då ska Challe, Luxan och Korven med. Det speciella gänget, haha. Tanken är att Korven ska kännas fin och debutera 130cm. Helst ska hon ju upp i 140cm snart för det vore jätteroligt o rida henne under Champion of the Youngsters i Grevagården, men det är lite väl tufft och vi får se hur hon tar en 130cm debut först. Kapaciteten finns ju men det är verkligen inte en häst jag tänker pressa upp i klasserna. Inte för att någon häst ska pressas upp i klasserna, men vissa bryr sig mindre än andra. 

Cornelia Rylen

Foto: Stefan Keturi

http://keturi.se

 

Samarbete!

Hej! Jag kan glatt meddela att jag en tid framöver kommer ha tillgång till fina fina tävlingsbilder från Stefan Keturi! <- Stefans hemsida.

Känns jätteroligt, och när Tove som ska jobba här en månad kommer hit, så ska jag flörta lite med henne o se om hon kan snygga till min hemsida litegrann med hjälp av dessa bilder. Jag har noll koll, haha.

Här är ett smakprov på fina fina Carro från i helgen!

Cornelia Rylen

Nu har jag internet i mitt hus igen! Yay! Kan ju intala migsjälv att det komemr få mig att blogga mer. Värt ett försök!

Det händer massor med roliga saker just nu! Som många sett så har jag köpt hela Corvara nu! Det känns toppen. Jag försökte köpa hela henne från början men jag fick först bara köpa 70% och då har Tyra stått kvar som delägare. Sen har Tyra beslutat att vilja sälja hela Korvis till mig och nu är det klart. Det kommer inte bli någon skillnad förutom att jag får betala mer, haha! Men det ska bli roligt. Vi ska ut på lite 120cm klasser och känna på 130 antagligen under nästa meeting men vi får se hur allt känns. Tyvärr är jag så otroligt kär i Corvara att det kommer bli svårt att sälja henne, så hon är inte aktivt till salu utan kommer bara säljas vid rätt pris. Dessutom behöver Zwiggy en ersättare och det tror jag kan passa Corvara som handen i handsken. 

Sen har jag sedan någon månad eller två haft hemma en häst som heter Luxieuse TH. En väldigt fin häst som har lätt till spänning och som det kört ihop sig lite med. Hon står här till försäljning men just nu kommer vi inte runt 1m så det är mycket jobb kvar. Men jag trivs jättebra med henne och tror starkt på att det kommer bli en jättefin juniorhäst om hon kan lära sig slappna av.

Sen har jag hemma en liten svart häst, jag kommer berätta mer om henne nästa vecka då hon ska besiktigas. Då får ni veta allt med planerna kring henne och vad det är för häst osv. Tills dess får ni följa mig på instagram. Stackarn fick iaf debutera 80cm igår mest för att det var väldigt nära och för att jag ville se att hon inte var kookoo crazy att ha borta. Det var hon INTE utan hon var lugn som en liten kossa och skötte sig exemplariskt och var felfri och fick rosett, hihi. Hon har bara varit igång i 2 veckor efter 2 månaders vila så hon orkar ju egentligen inte den uppgiften, men 80cm är inget som sliter direkt på kroppen utan kunde jämföras med en vanlig uteritt. Det var somsagt mest för o kolla läget o se vad vi har o jobba med. Mycket trevlig häst iaf!

Well. Sen försökte vi ju kvala Challe till Falsterbo, han hade ju redan 2 nollor innan vi löste papprena och sen sket det sig. Sjukt otajmade omständigheter ledde till att vi inte fick ihop det, föll på sista tävlingen som var SVINDÅLIG och extremt dåliga banor. Så det är inte så att jag har en 5åring som inte är kapabel att kvala Falsterbo.. Utan jag har en 5åring vars ägare inte gav honom rätt förutsättningar att lyckas. egentligen har vi ju 4 felfria 120cm starter, hade bara inte löst papprena, haha.

JAJA. Så nu är Challe lite mer aktivt till salu. Välkomna att maila vid intresse. Vi har satt ett pris som han är värd och som han kommer kunna leva upp till, men det är ingen billig häst.

Nu har ni fått en update. Roligare inlägg kommer! Love u xoxo.

Här är filmen från Donnas tävling, förresten! Visst är hon gullig? Orkar ju inte hålla galoppen ordentligt så rullar mest på framåt. Ni ska se hennes språng när hon har spänst i galoppen, ojoj.

 

Fattar du eller?

Har ni tänkt på hur denhär sporten fungerar? Alltså verkligen? Detta med ridning alltså. Vad är det som får dessa tappra djur att göra allt vi ber om? Vart finns logiken? Vad är det som gör att vissa hästar hoppar med bättre språngkurva för att du trycker lite extra med benen runt dess mage innan? Man (jag iaf) kan fundera mig knäpp på detta. Men det är också det som stärker varför jag tänker som jag gör med ridningen.

Jag kan inte bara köra på ett gammalt koncept för att det “ska fungera, alltid gjort, kommer alltid göra, alla duktiga säger att de ska va så”, varför ska hästen göra som jag ber trots att jag själv inte fattar vad jag vill och varför jag gör som jag gör? Håll om med benen, jovisst, men varför? Vad händer? Vad säger jag till hästen?

Jag har givetvis inte svaren på alla frågor, men det sporrar (höhö) (hehe igen) mig att vara TYDLIG mot den häst jag sitter på, hur ska jag, på bästa möjliga sätt förklara för hästen vad jag vill. Ibland krävs större bokstäver, så som stora tygeltag, kanske en dutt med sporren eller ett skarpare bett, för att nå fram till hästen, för i grund och botten handlar ALLT om kommunikation. 

Det är därför jag provat mig fram till en ibland lite mer alternativ ridning, för att när jag stöter på ett problem, då vill inte jag bara “såhär ska de va, nu gör vi så, hellooo hästen släpp dååå det är ju såhär det ska vara” utan jag vill att hästen förstår mig, varför ber jag om detta och vad vill jag poängtera med det jag gör. 

Det händer under nästan varje träning/lektion jag håller att jag säger “Det finns inget viktigare än JA och NEJ”, är hästen till exempel olydig och du måste korrigera detta genom till exempel en halt, dvs ett tydligt “NEJ”, så måste du vara precis lika snabb med att lätta, klappa och säga “TACK”. Ditt jobb och din skyldighet som ryttare är att utbilda din häst, på gott och ont. Gör du en sak, vi tar en halt som exempel igen, så är det väl bra om hästen förstår varför du gjorde denna halt, så hästen får en chans att bättra sig. Learning by doing, liksom. 

En STOR, eller ja, den största delen i detta är ju att du som ryttare ska förstå. Du ska åtminstone veta vad du gör. Med det menar jag inte att man är på något sätt dålig om man saknar kunskap eller rutin, men jag menar att har du inte kunskapen att utbilda en häst och göra rätt för den, så ska du ställa dig väldigt ödmjuk inför din häst, och ALDRIG NÅGONSIN vara dum mot den. NÅGONSIN. Du får bara ge din häst konstruktiv kritik (som ibland kan uppfattas som hård) om du VET varför du gör det och om ditt “TACK SÅ MYCKET *klapp klapp*” är större och starkare än din kritik. 

Var alltid snäll mot din häst, vet du inte hur man gör så prova dig MJUKT fram eller be om hjälp. Din häst är förlåtande och du får göra fel, men ta tillvara på den tilliten så gott du kan. Det är bättre att göra LITE rätt än MYCKET fel.

DSC_8408

Reportage

Snart kommer nästa tidning av Equipage ut i affärerna, det är lite småläskigt för Equipage var här och gjorde ett reportage om mig. Det var ju jätteroligt absolut, men det var en del saker som gjorde att jag gärna gjort om det, haha. Det var nämligen så att den dagen hon skulle komma ut till mig för o fråga lite och fotografera, så hade ALLA mina hästar förutom min då väldigt nya häst Ilona blivit lite behandlade av John och skulle vila en vecka, så jag fick tappert hoppa upp på min nya häst som jag inte kände bra alls, för att visa MIN ridning och MITT tänk. Det blev ju inte riktigt som jag ville och bilderna blev enligt mitt tycke inte bra alls, och framförallt visade dom inte det jag pratar om i texten. Men men! 

Sen tror jag att jag framkommer lite kaxigare än vad jag är, vilket inte är meningen. Men det ska bli jättespännande att läsa artikeln när den väl kommer ut! Det är lite tråkigt att det ska ta sådan tid från att man gjorde artikeln tills att folk läser den, man förändras ju, man lär sig nya saker och man ställer sig ödmjuk inför vad man en gång sagt, MEN, det är lite som att tatuera sig (haha), stod man för det en gång så får man väl fortsätta göra det, eller gå igenom en massa trubbel och smärta för att täcka över det, haha!

En kort genomgång bara av ett kort stycke som stod på Equipages Facebooksida som lite “snart släpps detta…” grej, det är att jag säger att man ska strunta i vart bakbenen är, vilket jag vill förtydliga att jag bygger ingen ridstil runt att bakbenen ska vara kvar i stallet, utan det jag menar är att om jag sitter på en häst med spänningar/problem/osv så tänker jag inte bråka in några bakben (om dom inte redan är på plats alltså) innan hästen är avslappnad och lösgjord. När hästen väl är det, så kan du sätta bakbenen vart du vill, sådeså! Hoppas alla är med på det!

IMG_20151110_082658

Nu har jag varit hemma i drygt en vecka efter att ha varit iväg på meeting 4 veckor i rad ons-sön, haha. Det var tufft! Svårt att hinna med allt de två dagar man var hemma, svårt att hinna återhämta hästarna och svårt att förbereda dom bra inför nästa tävling. Men det gick bra!

Jag vill egentligen bara lägga ut en film från gårdagens 120cm med Challe där han var felfri, han var så jääääkla fin, vissa hinder var det svårt att sitta stadigt över, haha. Ska somvanligt försöka blogga mer. Men jag är superaktiv på Instagram, som ni säkert vet. Det är mycket smidigare för mig då jag sällan får tiden att sätta mig ner o faktiskt blogga. 

Så anyway, visst är han otroligt fin? Börjar se så mycket kapacitet i honom nu! En nolla kvar till Falsterbo bara också. 🙂

Sporten för mig

Det är något med ödmjuka människor som får mig på fall. Det spelar ingen roll vad vi talar om, har du ett ödmjukt sätt att se på vad du gör så tycker jag om dig. Du kan vara värdelös eller världsbäst, attityd och inställningen runt det är helt avgörande, i alla fall för mig.

För att ta sig framåt i denna sport finns det självklart hundra olika sätt, vissa är dock snabbare än andra. Jag ställer mig väldigt ödmjuk inför att jag inte behöver bli bäst. För mig är det mer sport att lära sig, ta sig framåt och att kunna göra vad man vill, än o få en guldchans och ta sig till toppen för sina “15 minutes of fame”.

För mig är det jätteviktigt att ta mig dit jag tar mig på mitt sätt, själv, och att inte få skjuts. Det finns möjligheter man måste ta, som hjälper till på vägen, men jag vill bli utvald till olika tävlingar, lag, osv pga mina resultat och min ridning, inte pga att jag är med på något mingel, något möte eller en massa avsuttna träffar. Jag vill göra vad jag gör, vad jag tror på och tycker jag är bra på och det jag tycker är så roligt, så ska det visa sig i framtiden. Jag känner inget behov av att prestera som bäst nu. Jag känner inget behov av att tvunget ta mig till en viss specifik tävling eller ett mästerskap just nu, för jag vill att det ska falla sig naturligt att komma dit, på grund av arbete och resultat. Don’t get me wrong, jag tycker det är JÄTTEROLIGT att vinna klasser och prestera bra nu också, men det är liksom ett resultat av års slit, och det ändras hela tiden, det är sedan gammalt, inget jag bara blev duktig på nu.

Och det säger jag också med största ödmjukhet, jag menar inte “jag är bäst alla ska komma till mig jag behöver inte anstränga mig”, utan tvärtom, det ÄR inte självklart för mig att få vara med på mästerskap, det ÄR inte självklart att vinna stora tävlingar (och det är det självklart aldrig för någon), men jag lär mig hela tiden och för varje konstig häst jag köper, för varje dåligt resultat jag gör, så blir jag bättre nästa år. Min utvecklingskurva går uppåt, sakta men säkert, och det är jag helt övertygad om. Jag är väldigt medveten om vad jag gör varje sekund av min ridning och förbättrar hela tiden de småsaker som SAKTA men säkert bygger en grund för att i FRAMTIDEN bli bättre. 

Jag har hela livet på mig att bli bäst. Det kan jag jobba mot sen, jag känner inte att jag nödvändigtvis blir bättre av att desperat ta mig till ett visst mästerskap och prestera där. Jag känner att jag blir bättre om jag hela tiden lär mig, och ju bättre jag blir ju lättare blir det att helt enkelt vara med på olika mästerskap och så vidare.

Detta var svårare att förklara än jag trodde, haha, för mig är det så självklart för jag förstår så väl själv. Det var en journalist här och gjorde ett reportage om mig nyligen, och han ställde frågan “Vad siktar du mot? Vad har du för mål?” och det var då jag insåg att det var knepigt att få ut vad jag menade. Men vi kom fram till att jag vill bli så bra som möjligt, jag vill känna att jag kan vinna vad jag vill, på vilken häst jag vill. (Give or take, ni fattar).

Men det är långt borta! Det är väl det jag vill att ni förstår. Jag kanske rider OS om ett år, eller om 30. Eller inte alls, haha. Det är liksom inte poängen. Poängen är att sikta mot att bli så pass bra, att KUNNA rida ett OS. Det kanske jag blir utan att det syns på tävlingsbanorna, jag kanske blir bäst på att lösa problemhästar. Det kanske blir min grej, men jag kommer trots det försöka bli så pass bra att jag KAN rida ett OS, även om jag inte gör det pga att jag använder mina kunskaper till andra saker, till exempel problemhästar. Men just nu tycker jag det är väldigt roligt att tävla och kommer fortsätta med det sålänge jag har möjlighet!

Det är ju så jäkla många olika delar som ska på plats för att bli duktig i denna sport. Jag har lagt ner SÅ mycket tid på att lösgöra, få hästarna aslappnade och verkligen lära mig hur man jobbar på det, och det visade sig på tävlingsbanorna genom SÄMRE resultat, då jag la så mycket fokus på att få en känsla för hästen, att jag prioriterade bort andra delar så som kondition, styrka och fokus på själva hoppningen. Detta år känner jag att jag kunnat samla ihop vad jag lärt mig efter mitt jobb med lösgjordhet och avslappning, och börjar prestera bättre på tävlingar nu. Jag har “koll” på en liten del, (som självklart utvecklas hela tiden) och har lagt mer fokus på en annan del, så som kondition och lite mer kontroll, och kan binda ihop dessa två element. Sen är det ju femhundraelva element till som ska till för att bli bäst. Det är det som får ta tid. Det är OKEJ! Jag lägger hellre ett år på att lära mig, på att verkligen VETA vad det är JAG utvecklar och lär mig, och presterar lite sämre, för jag VET att jag verkligen INVESTERAR i att i framtiden ha detta i bagaget och kunna prestera ÄNNU bättre. Jag kan inte lära mig allt direkt. Det kan ingen.

Förstår ni? Jag förstår om ni inte förstår, haha. Det var jätteknepigt o förklara. Så, stort lycka till mina kära bloggläsare, jag tror på er!

12213972_1707506306151629_492848059_o

Lite röriga ridtankar

Hej!

Minns ni inlägget jag skrev om att slutresultatet är inte lösningen?

Jag tänker på det ibland, om hur det fungerar för mig nu. Jag jobbar så hemma, jag jobbar förebyggande, lågt och lösgörande och i ridhuset är det långsamt tempo som gäller och jag utövar inte slutresultatsridningen hemma. Däremot känner jag nu på till exempel Totte som börjar göra fina resultat på tävlingsbanorna, att jag verkligen KAN rida på slutresultatsridningen mer och mer. 

När jag kommer in på banan inför en 150cm klass så sitter inte jag och vänder runt innern och jag pillar inte för mycket utan hästen går i form, benen är om och den bär sig rakt under mig. Jag känner att jag KAN rida så, och i det lägga på tryck och kraft för att klara dessa höga hinder felfritt, jag kan rida fort och jag kan reglera distanser. Men jag kan det FÖR att jag lagt ner så mycket tid på att förbereda inför det, och inte bara pränta in hur det ska gå till på banan. 

Det är vanligt att hästar spänner till sig när de kommer in på tävlingsbanan, hur fina de än kan ha känts under framridning och framhoppning så kan det vara som bortblåst väl inne på banan. Visst är man lite hjälplös om det enda “tricket” man kan ta till är att fortsätta rida likadant? För det är ju så man tränat sig till hemma, hur man ska rida på tävling.

Det är där jag tycker felen ligger rent träningsmässigt för väldigt många, man har inga alternativ, man är inte mångsidig. Man kan analysera fram det bästa sättet fr en häst att prestera inne på banan, men kan få all hjälp i världen för att lära sig rida så och man kanske kan lära sig göra det prefekt. Men om något händer då?  Ska man komma ut från banan med 12 onödiga fel för att hästen tittade till på något eller hästen kändes inte precis som vanligt?

Jag tycker man ska lära sig lösa det. Först. Lära sig hantera sin häst i olika situationer. Och det är där jag jobbar stenhårt för lösgörande, avslappnande. Tryck bygger ju tryck, tänk att din “slutresultatsridning” är en bestämd ytterhand, massor med ben och en sits som trycker fram hästen till bettet. Det är kalas när det fungerar. Men när hästen blir spänd då? Fortsätter du din starka ridning då så lägger du oftast bara på tryck på en redan spänd häst. Lär man sig att snabbt lösa den situationen, att snabbt släppa spänningar och få ner detta tryck, så är det väldigt lätt att lägga om benen, bygga upp spänsten och fortsätta på det sättet som fungerar bäst för just din häst.

Det är iaf viktigt att förstå skillnaden mellan vad man gör hemma och vad man gör för att vinna på tävling. Att kunna släppa “detta är mitt vinnande tävlingskoncept” i några sekunder för att jobba på ett annat sätt som förbättrar förutsättningarna för ditt vinnande koncept.

Det är egentligen lite för tidigt på morgonen för att jag ska lyckas skriva detta inlägg bra, men ni får överleva. Det är också svårt att komma helt till poängen för poängen är redan sagd, nu talar jag mest om den och runt den, haha. Hoppas ni förstår!

_MG_0461

Bra helg!

Hej!

Nu är jag hemkommen från Sundbyholm där jag ridit första tävlingen sen Belgien! Med mig hade jag Ilona, Carro, Totte och Zwiggy. Det har gått otroligt bra, lite bakslag med Ilona i 130cm klassen där hon överhoppade sig och blev rädd på framhoppningen och stannade på en oxer inne på banan så jag utgick. Sen var hon felfri i 120cm sista dagen.

Zwiggy hade också två onödiga nedslag på två bakbommar i sitt 140cm kval annars har hästarna hoppat super. Zwiggy vann en 130 och kom 7a i en 140.

Totte var allra snabbast men ett skitpet i både 140 och 150 och sen var han felfri i en svår 150cm final och kom 3a, och Carro var felfri i alla sina starter och 4a samt 2a i två st 130cm. Så over all en väldigt bra helg där hästarna hoppat jättefint. 

Vi hade anmält oss till Runsten Equestrian Games om några veckor där ett 7stars kval går, men efter att ha kollat upp lite mer noggrant så såg vi att dessa kval går på gräs, vi hade hört att alla 7stars kval skulle gå på fibersand och vet att Runsten har ordnat en fin fibersand bana så därför hoppades vi på det, men jag vägrar tävla flera hästar på gräs med broddning och skaderisk och usch och fy, så vi avanmälde oss. Då återstod ju problemet att vi vill rida 7stars kvalen, och vi hade inte tänkt åka till Hammarö nu till helgen då det blev lite mycket tävlingar, men vi efteranmälde oss helt enkelt dit ändå så vi får rida första deltävlingen i 7stars. 

Dit tar vi med oss Zwiggy, Carro och Totte och vi ändrade om lite i höjderna så Zwiggy får faktiskt gå 130 touren och Carro 140touren och Totte såklart 150cm touren. Jag kände nu i helgen att en 140cm final är ganska stort för Zwiggy och hon får trappas ner och hålla sig på 130-135cm höjder och gå upp i 140 kanske lite senare eller bara lite då och då. Hon gör sig bäst på den lägre höjden och då vi inte har några planer att matcha henne mot de större klasserna så håller vi oss där hon gör bäst resultat!

Så det är det. Det blir 4 helger i rad med tävlingar för mig nu och jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt. Förhoppningsvis “blir jag av” med en häst snart (som kommer få det jättebra) och det skulle minska trycket massor tidsmässigt för mig. Jag ska ju hinna med mina 8-9 hästar om dagen plus privatträningar och gruppträningar, det är lite tight. Uppe på det ska jag hinna svara på alla mail och meddelanden jag får samt hinna blogga. För att inte tala om all tvätt och disk som ska fixas, haha. 

Så ni får ursäkta att jag bloggar dåligt eller är seg med att svara på mail. Vill ni något viktigt så tveka inte att tjata lite för jag glömmer lätt bort att svara på lite äldre meddelanden som kommit bort bland resten. Och fortsätt komma med förslag till blogg-inlägg, jag läser dom och skriver om det jag tycker låter intressant, promise!

Cornelia Rylén på Zwiggy_
Fotograf är Bo Bennergård och det är Zwiggy på bilden, taget under helgen i Sundbyholm!